Sjukdomar

Blixtrande huvudvärk i två dagar. Knivhugg i mitt arma huvud och bortfall av syn.
Då är det bra att jag är en flicka full av fantasi.
Jag ligger nerbäddad i svala lakan i min moders stora säng.
Rummet är mörklagt och jag trycker en kall hand mot min bleka, bultande panna.
Min syster smyger in för att ställa en diagnos, hon är ju praktiskt taget sjuksköterska. Eller sjuksyster, som det heter i min värld just idag.
"Hur känns det?" frågar hon.
Det är bra att jag redan har en viss insikt om mitt tillstånd. Jag ju trots allt befunnit mig i tropikerna en längre tid, och vet att det måste vara den hiskeligt farliga flodfebern.
"Men du har ju ingen feber?" konstaterar hon.
Just det.
Borrelia i så fall. Jag bor ju trots allt på östkusten. Hjärnhinneinflammation, blyförgiftning, graviditet. Så mycket ont har kunnat drabba mig den senaste tiden. Jag är visserligen en lady, men en äventyrlig sådan.
Något livshotande är det iallafall, det är det ingen tvekan om.
Lika bra att telegrafera till min kärlek så att jag kan få ta farväl, innan det är försent.

Jag hoppas verkligen att det har gått över innan kvällen, jag har inte tid att ligga omkring och fantisera om sjukdomar, hetta och myggnät.

Det blev inga intriger. Ingen gråt och tandagnisslan. Folk höll sig i skinnet.
Jag höll mig borta ifrån den livsfarliga bålen, vilket resulterade i att jag inte behövde lämna Nefertitis uteservering i lätt panik på grund av snedfylla vilket Malin, Esmeralda och Alex verkar ha gjort.
Det var på det stora hela en bra kväll.

Min Malin

Malin fick vansinnigt stark sprit i födelsedagspresent. Sådan som man kunde köpa för en några ynka quetzales per gallon, i snabbköpet i Antigua. Jag tror att man kan ta nagellack med den. Jag är inte jättesugen. Men man kan blanda ihop den till en mindre fancy bål, och det är precis vad vi ska göra ikväll. Jag har redan planerat mysiga intriger, tårar, bråk och sex. Låter det inte härligt?

Jag vill göra blandskivor till henne.
När vi var yngre var vi kungarna av blandband. Vi hade en liten trasig bandspelare, som vi på olagligt vis införskaffat på Lundenskolan. Den var snygg, platt och väldigt åttiotal. Vi tyckte den var enormt tuff, och gav blanka fan i att det lät för jävligt. Vår älskade bandare krashade efter en hård valborgsnatt då Malin lämnat en tom spritflaska på sina föräldrars köksbord, och sin systers jacka på en bänk på Redbergsplatsen. Hon skällde även ut främmande flicka som var kär i vår tjejtjusande vän Björn, och alla andra som försökte hjälpa henne att laga bandspelaren i fråga.
Det låter som jag, jag vet. Men det finns minsann mer stridsanda i Bullen än vad man tror vid första anblick.
Och ikväll ska jag dricka något som mest påminner om träsprit för hennes skull.

Främmande sunkhak

Jag känner mig som en turist i Göteborg. Det är plötsligt som att befinna sig på någon sönderfestad ö på valfritt soligt ställe.
Jag har ingen som helst koll på var man ska gå någonstans för att få höra den musik man tycker om, och få titta på de män som jag vill göra oanständiga saker med.
Jag låter mig släpas runt på diverse hak, där jag visserligen har trevligt eftersom jag tycker om dem som tar mig dit, men där killar har bandanas och tjejer har ögonbryn som uppenbarligen målats dit i efterhand och vita tighta jeans.
Jag hade verkligen kunnat balla ur och göra precis vad som helst med vem som helst.
Ingen hade behövt få veta. Men jag kunde inte finna något driv att faktiskt göra det.
Jag misstänker att jag är för gammal.
Precis som när jag stog på Accelerator och kände att jag aldrig mer kommer att åka på festival. För som min kära vän Linda säger, man ska aldrig gå någonstans där man inte kan ha klackar på sig.

Regn

Göteborg är ett evigt pissande ifrån gud.
Jag misstänker att hela Sveriges västkust snart kommer att go u-land on us, och hela infrastrukturen kommer att kollapsa.
Jag tror också att en ny syndaflod är på väg.

Gothenburgo

Det känns alltid lite surrealistiskt att vara hemma. Om det ens är hemma längre.
Idag har min allra käraste Malin fyllt tjugofyra. Det är alltid lika skönt när hon når samma siffra som jag. Det lättar den ofrivilliga åldersnojjan.
Middag hemma hos henna med hennes familj, vilket var fantastiskt. Konstigt att träffa hennes lillebror som just kommit hem ifrån ett vattensjukt Roskilde.
I mina ögon är han fortfarande en trummbankande liten snorunge, som jag kunde plocka upp och vända upp och ner på när han inte gjorde som vi ville. Det kan jag verkligen inte längre. Inte ens om jag gjorde ett tappert försök skulle jag kunna lyfta 180 centimeter sjuttonåring.

Befinner mig hos min far för tillfället, och det som överraskar mig mest är att jag inte kan minnas hur det kändes att vara här. Jag minns vad jag gjorde, ungefär.
Och det var inte mycket, belive me you.
Hans dator är världens segaste. Den tuggar och tuggar, det låter som ett gäng griskultingar och jag tänker att det är bäst att låta den vara en stund.
Jag lägger ner.

komplex

Vill man vara hora eller madonna? Det är den stora frågan. Iallafall om folk är så förlegade att man måste välja.

Lou says:
...jag var så uppenbart horan i hans hora/madonnakomplex
Karl says:
jo men xxx är ju xxx också. han är horan i alla sina jävla komplex.

Det är ibland skönt att någon inflikar ett helt nytt perspektiv på saker och ting.

Göteborg

Jag passerade igår minst fem landskap för att komma hit. Jag råkade boka fel buss, eftersom tåg var svindyrt. Bisarrt nog valde jag bussen som tar en charmig liten sväng via Karlstad. Som resesällskap hade jag en hyperaktiv tvååring som uppenbarligen hade uppfunnit ett alldeles eget språk, vilket hon basunerade ut på en ljud nivå á la jävligt överviktig amerikan på semester. I ren självbevarelsedrift somnade jag.
Göteborg var inte helt oväntat satans kallt och blåsigt. Min mammas lägenhet var dock varm och fylld med god mat, och en massa lappar som min ömma moder hade lagt på väl valde ställen i lägenheten. Lite does and don´ts. Hon är en smula nervös av sig, min mamma. När jag inte längre bor här finner jag det bedårande.

Fint att träffa min syster som jag har hängt med hela dagen och sjungit powerballader och progg tillsammans med. Fint att träffa en mycket trött Malin, och verkligen fint att av en slump springa på min favoritkusin, med flickvän och dotter. Dottern är två år, och det allra finaste barnet jag vet och jag blir lycklig bara av att se henne. När man dessutom får hänga och leka lite, då blir jag alldeles varm bakom bröstbenet.

Mest av allt är det skönt att få vara ifred, i ett hem som inte innehåller katthår, ett inferno av leksaker och iblande ett ex. Och då menar jag inte mitt ex, för honom tycker jag fortfarande mycket om.
Och skönt att jag äntligen kan chatta med Karl. Som Elsa säger, min infrastruktur är det något stort fel på. Jag behöver en fungerande dator, inte en som står i mitt rum och samlar damm. Och framför allt behöver jag Karl, my man.
Och alla mina vänner i Göteborg. Jag vill träffa er. Om jag inte har hört av mig ännu så beror det på att jag hatar att prata i telefon och skicka sms. Jag är även en smula utmattad, men jag kommer att rycka upp mig.
Nu ska jag återgå till att diskutera ångesten som gamla ligg kan ge, med min favoritgosse.
Tchüss

Dream baby dream

Mitt jobb är som allra bäst när det inte är några kunder i butiken och jag får lyssna på Suicide och Joy Division i solskenet.

Massor

Så Mattias kom hit förra veckan och började det hela med att skrämma skiten ur min roomies expojkvän som bodde hos mig i förra veckan och störde mina dagliga rutiner av att vara sjuk och göra ingenting. Det gjorde Mattias bra tycker jag, vissa måste veta sin plats.

Vi hade storslagna planer på att infinna oss på Accelerator på lördagen, men eftersom det regnade och jag inte längre är femton år gammal och vägrar stå och trycka ute på en äng med lervälling upp till knäna, så struntade vi i det.
Mattias var dessutom tvungen att vomera ungefär varannan timme på grund av tung baksmälla.
Det kändes inte värt det, men om vanligt jävlas Gud och skapade strålande solsken framåt kvällen. Detta gjorde mig oerhört förbannad och vi tog oss efter mycket om och men till festivalen.
Det var värt det tack vare Rufus Wainwright. Jag var helt salig över denna fantastiska man. Rufus i drag gjorde mig lyckligare än vad jag varit på länge.
Jag vill så gärna också vara en stilig homosexuell man. Bort med bröst och löjlig uppnäsa, jag vill vara en het, slank och dirty liten bög. Jag tror på riktigt att the gay messiah kommer snart.
I would kneel own, and give it to him.