Gloria

Jag och Fredrik har inte en sang, som alla andra par. Vin är nog inte tillräckligt romantiska för det. Jag och Karl däremot är kärleksfulla nog att ha det. Den gamla dängan, Gloria, allra bäst i Patti Smiths version.
Och den sangen sjöngs i onsdagsnatt av den längsta transan jag nagonsin sett, pa en bar i Friedrischain, medan jag och min finaste drack shots i baren.

Solen skiner i Berlin, allt är grönt och körsbärsträden blommar. Jag hänger i parker, läser Portnoys complaint. Mycket idylliskt, fram tills jag blev utskälld av en mycket tjackad ung man med iskalla ögon, för min mycket knaggliga tyska.
Annars alles gut.