Elitist

Jag avskyr P3. Varför har de nästan bara programledare med talfel? och varför verkar majoriteten av programledarna inte ha något vettigt att säga? och varför skrattar de åt sig själva. Värst verkar Malmödivisionen vara. En gång var jag tvungen att lyssna på P3 hela vägen från Malmö till Stockholm, för att bilskrället inte kunde få in P1.
Jag stängde dock av i vredesmod efter att någon tönt på morgonpasset pratat i en kvart om hur löjligt han tyckte att det var med friskis och svettis utomhus. Min stora fråga är, vem bryr sig? känns det inte lite nittiotal att sitta omkring och vara ironisk och sur i etern?
Och musiken, don't get me started. varför spelas enbart svenska popduetter med en kille och tjej som sjunger på barnslig bruten engelska. Medvetet svenskt uttal och tjoande trumpeter driver mig till vansinne.
Då och då råkar jag sätta på denna djävulens kanal, och jag förfäras. P3 gör mig till elitist.

En studie i sex.

Varför börjar jag automatiskt att tänka på sex så fort jag öppnar en skolbok?
Spelar ingen roll hur intressant jag tycker att ämnet är, svettiga sexuella fantasier poppar alltid upp vare sig jag vill eller inte.
an det vara något underliggande sexuellt begär? eller är det mitt påhittade bokstavssyndrom som gör sig påmint?
Lektionerna klarar jag oftast bra, fyrtiomfem minuter lyssna och sedan får man rast så att man kan gå ut och gissa vilka studenter som pluggar vad (mycket unga tjejer med blankborstat hår och stövlar. I somras hade de tights på sig. Jag tror att de studerar juridik). Det är perfekt för mig och mitt löjligt korta attention span.
Det hjälper inte heller att jag verkligen gillar att plugga hemma. Eller är det kanske just därför? Imorgon är det iallafall jag som tar mig i kragen och pallrar mig till stadsbiblioteket som alla andra vuxna studenter och duktiga flickor.

tjurigt

Idag tjurar jag lite över att jag inte har tillräckligt med pengar. Inte tillräckligt med pengar för att se Bon Iver på Berns. Inte tillräckligt med pengar för att köpa en fin kofta från Bless, inte ens till en kopp kaffe har jag pengar.
Höjdpunkten på min dag är tydligen att städa upp all skit som har tagit över min lägenhet. Jag måste verkligen sluta släppa saker rakt upp och ner där jag står. Det är inget charmigt drag.
Jag vet inte om jag kommer att göra detta. Jag kommer nog inte heller att läsa Fiskes kommunikationsteorier. Istället kommer jag nog att ladda ner några avsnitt av The Hills, och njuta av tomheten som kommer över varje gång jag tittar på den serien.

rough times

vad kan jag säga... it's been a rough week.
förra veckan slutade med att jag grät en smula för att jag hur trött jag är på mäniskor. det är lika jobbigt varje gång jag blir påmind om all idioti som finns runt omkring mig.
det hela började med en föreläsning om genus och ledarskap, och i princip alla blir fortfarande otroligt upprörda när det nämns att kvinnor skulle diskrimeneras lite då och då. vuxna mäniskor i som inte kan lyssna klart på en föreläsning och som förvränger allt som sägs. den typen av envis, och faktiskt lite korkad, blåögdhet gör mig matt.

efter lite personliga attaker av en tjej i min klass som är så tråkig att klockorna stannar (en gammal poptjej med döden i blicken, som så många av de gamla öken har),
avslutades min vecka med att två medelålders män ville köpa sex av mig på rådmansgatan.
jag bad dem dra åt helvete, och undrade var min tåga har tagit vägen. gone are the days när jag spottade torskar i ansiktet på rosenlund.

det var mina highlights.
jag slår ner blicken och hoppas på bättre tider.

Höst

Hösten har kommit, jag kan känna det i mitt hjärta.

Malin kom hem till mig. Ska vi inte bo tillsammans igen du och jag? jag längtar efter dig. Ensamheten gör mig rastlös.