så intill döden trött

Så jag är trött, but what else is new?
Jag känner mig lite bråkig. Känner hur den där välbekanta känslan av käftande och tjafsande stiger inom mig.
Skönt att jag är ensam hemma, annars hade den säkert lösgjort sig och tågat in med pukor och trumpeter och startat en liten fight.

Nu får jag istället försöka begrava den genom att läsa den briljanta boken Middlesex av Jeffrey Eugenides. Den hjälper, iallafall en smula.

you want what?!!!

Så jag står i en hall i en lägenhet vid Mariatorget, som jag så hemskt gärna vill hyra. Känner att jag verkligen luktar bakfylla och det är så uppenbart att jag bara har sovit i tre timmar.
Boende i lägenheten just nu är David. En inte så charmig kille ifrån Colombia, vilket jag får erfara när han klämmer ur sig att han har en liten request innnan jag går. Han har ju aldrig kysst en svensk tjej, vilket ju kan tänkas vara lite jobbigt för en latin lover som honom. Nu när han ska hem till i två månader måste man ju kunna skryta för sina macho polare om långa svenska nymfer.
(mina fördomar om latinomän rotade sig djupt under min vistelse i Guatemala, där jag i egenskap av blond flicka fick stå ut med både det ena och det andra. Folk skrek efter mig på gatan, tafsade på mig när dom passerade mig på trottoaren, förföljde mig, tog sig enorma jävla friheter helt enkelt)
Han vill alltså ha en kyss av mig!!! Han visar mig lägenhet och tänker att avsluta med att släta av mig.
Jag stirrade på honom med, vad jag kan föreställa mig, en blick av Quoi?
Börjar nästan skratta i rena förvirringen, drar på mig skorna och går därifrån.
Vad är det för skit? Vem fan gör så? så många frågor...
Allvarligt talat, kan jag få lite feedback på det här. Är det inte det mest surrealistiska på väldigt länge?
Hur mycket skit ska man ta på Stockholms förnedrande kaos till bostadsmarknad?

Diskret could be my middle name, but it´s not. It´s Johanna

Prinsessa, älskade Karl och Randi a.k.a tjejen som nästan fick mig att bli lesbisk

Berlin

Istället för att fokusera på allt som har varit dåligt för mig det här året, tänker då i första hand på mitt totalt söndertrasade förhållande, så ska jag fokusera på saker som har varit bra för mig.
Som Berlin. Ljuvliga Berlin är verkligen villkorslös kärlek.
Jag fick lite bilder skickade till mig och tänkte blogga dom, mest för att göra mig själv glad. Jag är ju som sagt en egocentrerad flicka.
Dessa fantastiska bilder ovan kommer ifrån alternativa CSD (Christopher Street Day) i Kreuzberg i juni. Parad och hela kalaset, som jag ju skulle skippa då jag skulle iväg och servera öl till skrikande fotbollsfans. Det hände inte just den kvällen eftersom Karls mycket slöa och inte så populära rumskompis Daniel låste in mig i lägenheten och gick därifrån.
( Lång historia om hur det faktiskt var möjligt, innefattar tysk byråkrati, 6-8 veckor innan viktig nyckel kan tillverkas och en enormt stor lägenhet)
Jag kunde alltså inte ta mig ut, fick ringa till min chef och förklara läget, sedan ringa till en lätt berusad Karl som till en början verkade vara fast i paraden och kunde inte ta sig hem. Det ringdes runt ett tag till diverse människor för att se vilka som befann sig i Friedrischain, och eventuellt kunde komma förbi och hjälpa mig. Inte en jävel var det.
Det hela slutade med att jag helt sonika, iförd partystass, klättrade över balkongräcket och balanserade över till grannens fönster. Detta medan folk nedanför på gatan vrålade till mig att jag inte skulle hoppa.
Jag försäkrade dem om att så inte var fallet, planen var att bli insläppt hos grannen för att ta mig ut genom deras dörr.
Grannen däremot, var inte så mycket med på min genialiska plan, han glodde på mig genom fönstret ett tag och gömde sig sedan bakom soffan. Alla förstår ju att det är lite skumt när främmande flicka balanserar utanför ditt vardagsrumsfönster fem meter upp. Men kom igen! efter noga övervägande kan man ju iallfall släppa in henne när hon har knackat så snällt. Men icke, jag fick ännu en gång dra upp den på tok för tighta kjolen, ignorera det faktum att jag visade trosorna för främmande män på gatan, och klättra tillbaka till min egen lägenhet.
Det hela slutade med att Karl lyckades pallra sig hem, gav mig en shot vodka då jag var ganska skakad, och släpade med mig ut på galej.

En dy helgdag är född

Jag älskar Karl mer än allt annat.
Vi har tillsammans skapat en ny helgdag helt i min ära. Den 26:e december är nu annadag H.R.M Fyllebult. Eller annandag sötsparv, om man är amerikan.
På denna, oh så viktiga dag, måste alla titulera mig Prinsessan eller Her Royal Majesty. De som inte gör det får en flaska i huvudet, det ska vi nog se till.
Och det gäller alla!

Karls högtidsdag kommer att läggas runt påsk. Jag återkommer med mer info om detta inom en snar framtid.

Tönt

Man vet att allt inte står rätt till sjukt kassa tv-serien Grey´s Anathomy får en att börja gråta. Och jag grät inte för att den är så dålig, utan för att det var jobbigt att den där osympatiska tjejen var tvungen att hålla i en bomb som var fast i en snubbe. Mina nerver gav helt enkelt vika för spänningen. Och så var det ju någon sorlig låt i bakgrunden.
Jag är en tönt.