Galleränka

Det är populärt att väcka mig mitt i natten just nu.
Under vargtimmarna i natt vaknade jag av att min älsklingsgosse ringde och med gråt i rösten förklarade att han skulle åka i finkan.
Jag förklarade lungt och sansat att det nog inte är speciellt troligt.
Problemet är att han är på tok för söt för att sitta inne. Skulle inte klara sig en dag. Det är tur att jag har tittat så mycket på Oz, så jag skulle kunna göra upp en mycket bra plan. Häng bara med advokaterna som sitter inne för rattfylleri. Försök verkligen inte bli någons bitch, för det gör vansinnigt ont. Häng gärna på biblioteket med någon galen grek, och utbilda dig till civilekonoom.
Jag hoppas han slipper iallafall, för jag är verkligen inte på humör för att bli galleränka.

Psykbryt

Jag är helt övertygad om att min granne är mitt uppe i ett nervöst sammanbrott.
Två nätter i rad vaknade jag av att han sjöng. och det var inte vackert ska ni veta. Han låter verkligen som byfånarna som söker till Idol trots uppenbar tondövhet. Första natten rockade han loss med Burning. Den gamla plågan som var med i tv-serien Glappet. Koss ajjm böööööörning... vrålade han halva natten.
Efter det valde han lite Jolene. Han applåderar även åt sig själv, improviserar lite, och skriker ibland till.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är inte tillräckligt modig för att gå upp och knacka på mitt i natten. Skulle han balla ur är min fysiska stryka skrattretande.
Som tur är sjunger han på mer humana tider nu, och jag tänker att det är bra att låta honom hållas dagtid. Förhoppningsvis är han trött och sover sött efter det.

Annat som har hänt är att jag fick ett mejl ifrån London College of Fashion som undrade om jag ville komma på en intervju för mitt andrahandsval. Lite jobbigt, jag kan inte bara kvista över. Efter en ångestattack som varade i tio kritiska minuter bestämde jag mig för att inte åka dit. Det får hända nästa höst my Darlings.

retarded

Mitt lilla socker till arbetskamrat tycker att jag är helt mongo för att jag aldrig känner igen kända människor som kommer in på jobbet. Jag är ingen riktig svensk, då jag tydligen inte känner igen nationalklenoder som Tomas Ledin och halva fotbollslandslaget. Folk som går mig helt föri, men som får henne att studsa omkring som en mycket söt liten bumbibjörn. Det är festligt att iakta.

Helg

Helgen var fin.
Black Marketöppning i fredags, och vilken flicka blir inte lycklig av fester där man kan spankulera omkring med champagne i ena handen och öl i andra.
Sedan snabbt till Odds nya klubb på Marie Laveau, som var bra som vanligt. Sedan till Berns, där vakten bestämt hävdade att jag är stamis, vilket är underligt eftersom jag är där ungefär en gång i halvåret. Men det var ju fint att han släppte in mig gratis.
Lykligast av allt var jag när jag på vägen hem insåg att jag har ungefär hundra mcdonalds på vägen hem till mig. Jag åt en cheesburgare på varje ställe, vilket gjorde mig väldigt nöjd.

Igår var jag på Moderna och kollade på Lars Tunbjörk med Rosa, och fina Emelie ifrån Berlin. Jag gillar Emelie för att hon är rolig i smyg, vilket jag tycker är den allra bästa formen av rolig.
Jag däremot var inte så rolig alls, det var sorg i luften igår och jag grät ganska mycket över filmen vi såg senare på kvällen.
Jag sysslar med mycket sånt strunt nuförtiden. Lite så att jag fasar för när min mamma kommer och hälsar på om två veckor. I hennes närhet gråter man för ingenting, en skvätt här och där när man återberättar låtar, böcker och filmer.
Dags att jobba på min hårda sida igen. Såhär kan jag ju inte hålla på.

Konstiga mejl

Det här mejlet fick jag idag
Jag brukar inte få mejl av Diane Pernet, men jag skulle nog inte tro på att hon var i Nigeria och bad om pengar i vilket fall

Diane Pernet, a valued IQONS collaborator, recently had her primary email address compromised. Her email has since changed, but the crooks who hacked into her account have accessed her address book and sent fake emails under her name.

If you've received any emails from Diane recently, please delete immediately and ignore. Diane is well, not in Nigeria and not asking for any money.

http://dianepernet.typepad.com/diane/2007/09/this-is-not-dia.html

Please visit Diane's official blog, which has not been affected, and correspond with her there or through messages on Iqons.com

Malin, min Mårra

Min helg spenderades tillsammans med Malin, som om morgonkvisten påminner väldigt mycket om Mårran i Mumindalen. Det hade jag helt glömt, men det kändes fint att minnas. Mindre fint att hon ställde sin klocka på fem i morse, eftersom hennes behov av att snooza är klart större än andras.

Vi har avhandlat både det ena och det andra under helgens gång, bland annat alternativa familjebildningar. Något som jag är klar för. Jag kan verkligen tänka mig att skaffa barn med Karl, det känns till och med som något att föredra. Då kan jag försäkra mig om jämställdhet när ungen kommer och inget löjligt tjafs om att det nog är bättre att jag stannar hemma hela tiden eftersom jag ändå tjänar mindre pengar än min kille.
Enda kruxet är ju att jag ju inte kan vara ihop med Karl helt och fullt.
Och jag har verkligen svårt att tänka mig att jag kommer att hitta en kille som tycker att det är helt fine att jag har barn med den där långa fjollan. Det spelar ingen roll hur söta dom små knoddarna kommer att vara.
Det är väl inte speciellt konstigt heller eftersom straighta killar är de enda som faktiskt tjänar på att befinna sig i en kärnfamilj. Dom jävlarna.

Man

Jag får jobba på man idag. Det är klart festligare här. För det första får jag bestämma över musiken, och det finns en kaffemaskin vilket håller mig på topp. Maskinen är visserligen väldigt high maintenence, men det är ingenting emot tjejerna som shoppar loss inne på dam.
Enda damen jag har behövt ta hand om idag var en liten fragggel till tant, som förmodligen fyllde hundra jämt för några år sedan. Hon ville ha en skepparkavaj.
Enda problemet var att hon var 145 cm lång och ärmarna släpade i golvet. Det här går ju verkligen inte, pep hon fram, och vinglade ut härifrån stödd på sin käpp. Hon var ett mycket fint exemplar av gammal dam, och hon gjorde mig väldigt glad.

Labour Day

Jag vet inte vad Labour Day innebär överhuvudtaget, men det har tydligen varit så no more wearing white people!

vasastan

Igår bar det av till Vasastan för min del. Jag sa adjö till de skrikande små monstren till katter, tog mitt pick och pack och lämnade Stora Lappkärrsberget för gott. Hoppas jag iallafall.
Ett av mina stora problem är dock att jag lider av enorm separationångest. Eftersom jag inte separerar ifrån någon som jag kommer sakna sådär vansinnigt mycket, så bestämde sig mitt hjärta för att brista över andra saker istället.
Istället saknade jag min mamma, min syster, Fredrik och Karl. Lika bra att dra på stort när man ändå är igång.

Vasastan är grymt. Jag har väldigt dåligt lokalsinne och vet egentligen inte alls var jag bor någonstans. Det är sant. Jag säger det verkligen för att framstå sådär brudigt flamsig och ditsy. Jag tänker oftast inte på det, men så är det. Enda staden som varit självklar för mig var Antigua, som var uppbyggt som New York i ett väldigt enkelt rutmönster. Fast så litet att man kunde se slutet av staden var man än befann sig.
Jag lyckades visserligen gå vilse där också. Jag tror att allt kan bero på min ständiga vilja att alltid svänga åt höger, vart jag än går.