Göteborg

Jag passerade igår minst fem landskap för att komma hit. Jag råkade boka fel buss, eftersom tåg var svindyrt. Bisarrt nog valde jag bussen som tar en charmig liten sväng via Karlstad. Som resesällskap hade jag en hyperaktiv tvååring som uppenbarligen hade uppfunnit ett alldeles eget språk, vilket hon basunerade ut på en ljud nivå á la jävligt överviktig amerikan på semester. I ren självbevarelsedrift somnade jag.
Göteborg var inte helt oväntat satans kallt och blåsigt. Min mammas lägenhet var dock varm och fylld med god mat, och en massa lappar som min ömma moder hade lagt på väl valde ställen i lägenheten. Lite does and don´ts. Hon är en smula nervös av sig, min mamma. När jag inte längre bor här finner jag det bedårande.

Fint att träffa min syster som jag har hängt med hela dagen och sjungit powerballader och progg tillsammans med. Fint att träffa en mycket trött Malin, och verkligen fint att av en slump springa på min favoritkusin, med flickvän och dotter. Dottern är två år, och det allra finaste barnet jag vet och jag blir lycklig bara av att se henne. När man dessutom får hänga och leka lite, då blir jag alldeles varm bakom bröstbenet.

Mest av allt är det skönt att få vara ifred, i ett hem som inte innehåller katthår, ett inferno av leksaker och iblande ett ex. Och då menar jag inte mitt ex, för honom tycker jag fortfarande mycket om.
Och skönt att jag äntligen kan chatta med Karl. Som Elsa säger, min infrastruktur är det något stort fel på. Jag behöver en fungerande dator, inte en som står i mitt rum och samlar damm. Och framför allt behöver jag Karl, my man.
Och alla mina vänner i Göteborg. Jag vill träffa er. Om jag inte har hört av mig ännu så beror det på att jag hatar att prata i telefon och skicka sms. Jag är även en smula utmattad, men jag kommer att rycka upp mig.
Nu ska jag återgå till att diskutera ångesten som gamla ligg kan ge, med min favoritgosse.
Tchüss