Främmande sunkhak

Jag känner mig som en turist i Göteborg. Det är plötsligt som att befinna sig på någon sönderfestad ö på valfritt soligt ställe.
Jag har ingen som helst koll på var man ska gå någonstans för att få höra den musik man tycker om, och få titta på de män som jag vill göra oanständiga saker med.
Jag låter mig släpas runt på diverse hak, där jag visserligen har trevligt eftersom jag tycker om dem som tar mig dit, men där killar har bandanas och tjejer har ögonbryn som uppenbarligen målats dit i efterhand och vita tighta jeans.
Jag hade verkligen kunnat balla ur och göra precis vad som helst med vem som helst.
Ingen hade behövt få veta. Men jag kunde inte finna något driv att faktiskt göra det.
Jag misstänker att jag är för gammal.
Precis som när jag stog på Accelerator och kände att jag aldrig mer kommer att åka på festival. För som min kära vän Linda säger, man ska aldrig gå någonstans där man inte kan ha klackar på sig.