Malin, min Mårra

Min helg spenderades tillsammans med Malin, som om morgonkvisten påminner väldigt mycket om Mårran i Mumindalen. Det hade jag helt glömt, men det kändes fint att minnas. Mindre fint att hon ställde sin klocka på fem i morse, eftersom hennes behov av att snooza är klart större än andras.

Vi har avhandlat både det ena och det andra under helgens gång, bland annat alternativa familjebildningar. Något som jag är klar för. Jag kan verkligen tänka mig att skaffa barn med Karl, det känns till och med som något att föredra. Då kan jag försäkra mig om jämställdhet när ungen kommer och inget löjligt tjafs om att det nog är bättre att jag stannar hemma hela tiden eftersom jag ändå tjänar mindre pengar än min kille.
Enda kruxet är ju att jag ju inte kan vara ihop med Karl helt och fullt.
Och jag har verkligen svårt att tänka mig att jag kommer att hitta en kille som tycker att det är helt fine att jag har barn med den där långa fjollan. Det spelar ingen roll hur söta dom små knoddarna kommer att vara.
Det är väl inte speciellt konstigt heller eftersom straighta killar är de enda som faktiskt tjänar på att befinna sig i en kärnfamilj. Dom jävlarna.