Berlin
Istället för att fokusera på allt som har varit dåligt för mig det här året, tänker då i första hand på mitt totalt söndertrasade förhållande, så ska jag fokusera på saker som har varit bra för mig.
Som Berlin. Ljuvliga Berlin är verkligen villkorslös kärlek.
Jag fick lite bilder skickade till mig och tänkte blogga dom, mest för att göra mig själv glad. Jag är ju som sagt en egocentrerad flicka.
Dessa fantastiska bilder ovan kommer ifrån alternativa CSD (Christopher Street Day) i Kreuzberg i juni. Parad och hela kalaset, som jag ju skulle skippa då jag skulle iväg och servera öl till skrikande fotbollsfans. Det hände inte just den kvällen eftersom Karls mycket slöa och inte så populära rumskompis Daniel låste in mig i lägenheten och gick därifrån.
( Lång historia om hur det faktiskt var möjligt, innefattar tysk byråkrati, 6-8 veckor innan viktig nyckel kan tillverkas och en enormt stor lägenhet)
Jag kunde alltså inte ta mig ut, fick ringa till min chef och förklara läget, sedan ringa till en lätt berusad Karl som till en början verkade vara fast i paraden och kunde inte ta sig hem. Det ringdes runt ett tag till diverse människor för att se vilka som befann sig i Friedrischain, och eventuellt kunde komma förbi och hjälpa mig. Inte en jävel var det.
Det hela slutade med att jag helt sonika, iförd partystass, klättrade över balkongräcket och balanserade över till grannens fönster. Detta medan folk nedanför på gatan vrålade till mig att jag inte skulle hoppa.
Jag försäkrade dem om att så inte var fallet, planen var att bli insläppt hos grannen för att ta mig ut genom deras dörr.
Grannen däremot, var inte så mycket med på min genialiska plan, han glodde på mig genom fönstret ett tag och gömde sig sedan bakom soffan. Alla förstår ju att det är lite skumt när främmande flicka balanserar utanför ditt vardagsrumsfönster fem meter upp. Men kom igen! efter noga övervägande kan man ju iallfall släppa in henne när hon har knackat så snällt. Men icke, jag fick ännu en gång dra upp den på tok för tighta kjolen, ignorera det faktum att jag visade trosorna för främmande män på gatan, och klättra tillbaka till min egen lägenhet.
Det hela slutade med att Karl lyckades pallra sig hem, gav mig en shot vodka då jag var ganska skakad, och släpade med mig ut på galej.
Som Berlin. Ljuvliga Berlin är verkligen villkorslös kärlek.
Jag fick lite bilder skickade till mig och tänkte blogga dom, mest för att göra mig själv glad. Jag är ju som sagt en egocentrerad flicka.
Dessa fantastiska bilder ovan kommer ifrån alternativa CSD (Christopher Street Day) i Kreuzberg i juni. Parad och hela kalaset, som jag ju skulle skippa då jag skulle iväg och servera öl till skrikande fotbollsfans. Det hände inte just den kvällen eftersom Karls mycket slöa och inte så populära rumskompis Daniel låste in mig i lägenheten och gick därifrån.
( Lång historia om hur det faktiskt var möjligt, innefattar tysk byråkrati, 6-8 veckor innan viktig nyckel kan tillverkas och en enormt stor lägenhet)
Jag kunde alltså inte ta mig ut, fick ringa till min chef och förklara läget, sedan ringa till en lätt berusad Karl som till en början verkade vara fast i paraden och kunde inte ta sig hem. Det ringdes runt ett tag till diverse människor för att se vilka som befann sig i Friedrischain, och eventuellt kunde komma förbi och hjälpa mig. Inte en jävel var det.
Det hela slutade med att jag helt sonika, iförd partystass, klättrade över balkongräcket och balanserade över till grannens fönster. Detta medan folk nedanför på gatan vrålade till mig att jag inte skulle hoppa.
Jag försäkrade dem om att så inte var fallet, planen var att bli insläppt hos grannen för att ta mig ut genom deras dörr.
Grannen däremot, var inte så mycket med på min genialiska plan, han glodde på mig genom fönstret ett tag och gömde sig sedan bakom soffan. Alla förstår ju att det är lite skumt när främmande flicka balanserar utanför ditt vardagsrumsfönster fem meter upp. Men kom igen! efter noga övervägande kan man ju iallfall släppa in henne när hon har knackat så snällt. Men icke, jag fick ännu en gång dra upp den på tok för tighta kjolen, ignorera det faktum att jag visade trosorna för främmande män på gatan, och klättra tillbaka till min egen lägenhet.
Det hela slutade med att Karl lyckades pallra sig hem, gav mig en shot vodka då jag var ganska skakad, och släpade med mig ut på galej.
posted by the Sweetness that is Lou at 6:23 PM
1 Comments:
alltså - jag är mest fascinerad av vad fan det är för skum granne som inte släppte in dig! vad hade han tänkt göra? vänta tills du dog av svält och städa undan liket? eller kast ut mat till dig med jämna mellanrum och bara vänja sig vid att ha en främmande människa levande på sin balkong? mycket mystiskt...
Post a Comment
<< Home