morning has broken

Vissa saker glömmer man bort. Jag hade t.ex glömt bort att jag egentligen har sjukt kasst morgonhumör.
Som liten manifesterade det sig i en surhet så extrem att jag under hela min mellanstadietid fick frukost på sängen så att min arma moder skulle slippa ha med mig att göra.
Som vuxen, med ett ex som lider av någon bisarr form av narkolepsi så har jag ju fått gå upp ifred så länge, att jag helt har förträngt att jag hur ska jag uttrycka det här... don´t do people in the morning.
Detta blev jag påmind om idag, på ett mindre behagligt vis när hantverkare väckte mig i morse. Tjugo jävla minuter innan de egentligen skulle knackat på vår dörr. (Vad är det för dårpippi som har designat dörrklockor att ge var och varannan stackare hjärtinfarkt? jag blir på riktigt livrädd varje gång det ringer på dörren för att jag i en halv sekund tror att någon hemskt ondksefull har kommit för att hämta mig)
På tjugo minuter hinner man göra ganska mycket, klä på sig exempelvis. Det hade jag ju inte hunnit göra, så jag fick låsa in mig i badrummet och tjura. Kunde ju inte gå ut därifrån heller för så lycklig ville jag inte göra den där snubben som jagat upp på tok för tidigt.
Kunde inte använda kranen heller, så jag stog mest omkring. Inte mitt favoritsätt att starta dagen kan man ju lungt säga.