Värmeslag

Jag klarar inte av den här hettan.
Jag gillar verkligen inte att behöva ha fula kläder på mig för att det inte går att andas i mina vanliga, fina kläder.
Idag har jag leggings på mig. Det är kanske det allra fulaste jag vet, men vad ska man göra? Jag kan inte visa benen för folk, det är ju ännu fulare. Vissa tjejer är skitsnygga med lite kläder på sig. De är ofta små, bruna och lena och det enda man vill göra är att pussa på dem.
Det är verkligen inte jag. Jag behöver kläder för att upprätthålla illusionen om min skönthet, eftersom jag är transparent.
Jag låtsas att jag är svalt liljevit, men vem försöker jag egentligen lura?
Det tar mig ungefär två år av konstant solsken för att bli lätt beige.
Jag ger upp och inser att jag kommer inte att få ha strumpbyxor förrän om några månader igen.
Strumpbyxor is da shit. När man var liten hette det kalasbyxor, och var hemskt festligt. De hade dock en tendens att hasa ner under kalasets gång. Tur då att jag hade en handlingskraftig pappa som tog tag i linningen, lyfte och skakade ner mig i byxorna igen. De brukade hamna någonstans i armhålan, och då visste man att man var säker en lång stund framöver.