Londres et Berlin

Så my little ones

London var varmt och klart trevligare än jag först trodde. Var väldigt skeptisk till en början, speciellt när jag insåg att bussarna praktiskt taget flyger förbi varenda hållplats, och om man skulle ha turen att ta sig av så är risken att man klivit av vid helt fel ställe ganska stor eftersom det inte går att läsa skyltarna på hållplatserna.
Jag lyckades iallafall ramla av vid rätt, med ett krampaktigt tag om min otympliga packning.
Esmeralda mötte mig och forslade hem mig till sitt mysiga hus, som till min stora förvåning inte innehöll en enda heltäckningsmatta.
Intervjun kändes bra, de var väldigt trevliga och verkade gilla mina bilder. Sa att de var "quite lovely" och att jag borde gå till Dover Street Market som de trodde att jag skulle gilla. Det gjorde jag aldrig, jag åkte hem och sov sött som ett barn i några timmar eftråt.
På kvällen tyckte Esmeralda och jag att det kändes som en toppenidé att dricka en öl i solen, vilket ledde till fylla för min del, och karatefylla för hennes del. Jag hade sjukt roligt. Hade helt glömt bort hur festlig hon är.

Dagen efter lyckades jag, i lätt illamående tillstånd, pallra mig iväg till flygplatsen där jag omedvetet försökte smuggla med en sax i mitt handbagage. Hann tjacka en i-D (i vilken vi senare hittade Karl på en bild fylld av vitklädda gossar och Terrence Koh) och inse hur mycket jag hatar Ryanair. Den där vidriga känslan av boskapsskötsel gör mig illa till mods.
Marco mötte mig på Schönefeld och vi åkte hem till Karls vita fina lägenhet.
Det första som mötte oss vid Kottbusser Tor var en sunkig snubbe som pysslade med något som mest liknade mastrubation genom byxfickan. Ahh, veri vällkamm to Krojjtsberjj.

Dagarna fylldes till stor del av sömn, nätterna av utgång. Några riktigt bra fester, ett ljuvligt klubbesök eller två. Insikter som kom till mig var exakt hur full Absinth gör mig, popsnören är fortfarande popsnören och jag gillar fortfarande män och inte pojkar.
I do look good in leather (hittade en finfin svart skinnkjol för ynka tolv ojros) och främmande bögar får fortfarande kyssa mig på munnen.
Kombinationen hårklippning och spliff har resulterat i att jag nu har lite för kort lugg vilket får mig att se ganska löjlig ut. Som en femtonåring med taskig attityd.

När Karl äntligen kom på söndagen var han så efterlängtad.
Det var hemskt jobbigt att åka ifrån honom igår. Alltid så tungt att vara den som måste lämna.