blå

Vissa dagar är verkligen blåare än andra. Just idag är en sådan. Det hjälper inte att det jag andades vår i luften idag.
Jag borde ha insett att det skulle komma eftersom jag har varit på topp ganska länge, på gränsen till manisk.
Det kommer alltid ett bakslag.
Jag tror att det går över om några dagar.

Jag hittade en bild av mig och Fredrik på min mobil. Jag tog den precis när vi hade flyttat ihop, efter att jag kom hem ifrån Berlin första gången. Han tittar på mig med en så, nu ganska hjärtskarande, öm blick. Jag hade helt glömt bort den bilden.
Jag blev lite chockad av någon outgrundlig anledning, och började gråta en smula. Mest för att jag inte visste vad jag skulle göra med den satans bilden. Jag kände mig helt ställd, och ringde honom i barnslig förvirring. Vet inte alls vad jag tänkte säga, så det var skönt att han inte svarade. Jag gör ju så dumma saker. Jag skulle nog kunna påstå, utan att ljuga, att jag är prinsessa av dumheter. Among things.

På onsdag kommer Karl hit, mitt allra finaste hjärta.
Det enda jag vill göra med honom är dricka vodka, prata snusk och ligga och slumra i min säng. Så får det nog bli.