men herrejävlar!!!

Nu är det gjort! ansökningarna till London Collage of Fashion är skickade.
Deadlline var igår. 23.56 avlutade skickade jag iväg mina, via detta underbara som är internet.
Internet och jag kommer ju dock sällan överrens, in fact så jag har jag en förmåga att skrämma atorer till döds lite då och då.
Jag har ju heller ingen som helst tidsuppfattning. Att skriva ett personligt brev tog ju verkligen inte tjugo minuter som beräknat, snarare två timmar. Detta med hjälp av Fredriks briljans och breda engelskakunskaper.
När jag hade två meningar kvar att skriva, kom jag åt någon skum knapp ( jepp, skum. Definitivt skitskum. Inte alls så att jag råkade trycka på stänga nerknappen i rena upphetsningen över att nästan vara klar )
Allt försvann. Skärmen på min fula dator åt upp mina vackra och svettfyllda texter om mig själv. Puts väck.
Att jag är lite av en crybaby är ju verkligen ingen hemlighet, men herrejävlar gott folk. Tårarna fullkomligt sprutade. Det blev hemskt svårt att andas, och förlorade lusten att leva i fem mycket kritiska minuter.
Slängde mig på telefonen för att ringa varenda liten datornörd till vän jag har.
De är inte många, de existerar knappt. Gick därför snabbt igenom vänner som jag inte har pratat med på några år, gamla ligg, vem som helst som skulle kunnat hjälpa mig.
Klockan var 23.40 ungefär.
Jag tror ju visserligen att jag kan snacka brallan av de flesta när jag vill, men att ringa och stortjuta mitt i natten är kanske inte världens bästa taktik.
Jag hann inte fundera så mycket på det eftersom att telefonen var trasig.
Det är heller inte första gången jag gör sånt här. När jag sökte till Konstfack för tre år sedan, sparkade jag ut ett glas vatten över proverna en kvart innan jag skulle lämna in dem. Så Fredrik har ju sett det förut. Han lyckades på något magiskt och väldigt subtilt vis lugna ner mig. Vi hittade allt efter ett. Jag förstår fortfarande inte var det hade tagit vägen.
Nu är det avklarat iallafall.
Jag känner mig fortfarande lite matt när jag tänker på det.

Första dagen på Filippa K idag. Det var bra. Jag fick en kostym, och nu känner jag väldigt mycket att jag vill gå ut och känna mig som Marlene Dietrich. Het som satan. Vill viska snuskiga saker i söta pojkars öron. Vi får väl se