uatt da fack?!!
Vad händer med mina vänner.
Alla verkar vara lamslagna. Alla är ledsna, och ingen verkar göra något åt det, och för första gången i mitt liv förstår jag min kära mor när hon under mina allra deppigaste perioder röt till utav bara helvete.
Gav mig en redig avhyvling när jag tyckte att jag var för ledsen för att kliva ur sängen.
Jag orkar inte med folk som mesar omkring och är lata och rädda och gud vet allt.
Det är inte så att jag inte har empati, jag har stora mängder av den varan. Och om man verkligen har saker att sörja, så är jag fine med det. Bara man torkar tårarna emellanåt.
Efter månader av meningslöst gnäll blir jag mest matt. Jag har fått nog.
Alla verkar vara lamslagna. Alla är ledsna, och ingen verkar göra något åt det, och för första gången i mitt liv förstår jag min kära mor när hon under mina allra deppigaste perioder röt till utav bara helvete.
Gav mig en redig avhyvling när jag tyckte att jag var för ledsen för att kliva ur sängen.
Jag orkar inte med folk som mesar omkring och är lata och rädda och gud vet allt.
Det är inte så att jag inte har empati, jag har stora mängder av den varan. Och om man verkligen har saker att sörja, så är jag fine med det. Bara man torkar tårarna emellanåt.
Efter månader av meningslöst gnäll blir jag mest matt. Jag har fått nog.
posted by the Sweetness that is Lou at 10:33 PM
3 Comments:
Jag är glad som en lärka. Livet är härligt. På allvar. Jag tycker också alla är så himla deppiga hela tiden. Tur att jag är glad.
Men många nordbor e ju såå tungsinta och det verkar som att vissa odlar den sida av personligheten. Nej håll emot, elda under lättsinnet och det ordnarsigalltidattityden
jo... livet är den dödligaste av alla sjukdomar
men oj har du drabbats av livet... din stackare
Post a Comment
<< Home