fucking jävla söndag

Plötsligt är det november i mitt hjärta. Karl skulle förstå vad jag menar om han var här.
Det kanske inte är så förvånande egentligen, men jag har ju struntat i att allt inte står rätt till och bara kört på, kanske i ren och skär panik.

Små saker gör mig allafall lycklig. Som att Mattias lagar mat i köket, och det känns lugnt och tryggt att vara här. Och som att min mamma har köpt strumpor till mig, och säger att allt ordnar sig snart. Jag tror henne verkligen när hon säger det.
Och Rolling Stones video till "It´s only rock´n´roll but I like it", som min älskade syster har pratat om i säkert en kvart i kväll, och jag skrattar lika mycket varje gång.

Nu, mat.